När funken är avsiktlig! - Russian River Supplication!

Efter förmiddagens inlägg om huruvida Epic Mayhem var bra eller inte så går vi nu faktiskt över till saker som är funky på riktigt! Russian River håller på att ta platsen som De Molen en gång hade - då ölen fortfarande var svåra att komma över och man hade inte haft möjligheten att prova sig igenom så mycket. Förvisso är Russian River fortfarande extremt svåra att komma över, men jag lägger vantarna på det jag kommer över - såsom Supplication! En brown ale de låtit ligga mellan 12-15 månader på pinot noir-fat och med tillsatta bakteriekulturer samra sura körsbär och med  Brettanomyces jäst samt både bakteriekulturer från Lactobacillus och Pedicoccusså lär det bli en rätt rejäl portion funk och karaktär! Vinnie Cilurzo på RR var så sugen på att göra dessa suröl med Brett att han helt enkelt gjorde en liten serie där olika öl fick olika vinlagringar och i fallet Supplication så blev det Pinot Noir-fat. Batch 04 x 4. Kul är att BeerAdvocate klassar den som american wild ale medan den vunnit silver (både 2005 och 2007) på GABF som näst-bästa "Belgian-style sour ale". Men vad gör det om ölen fortfarande är galet bra? Var den galet bra då är frågan nu? Vi får se...


Russian River Supplication

Utseende: Mörk bärnstensfärgad vätska med något brunaktigt skumliknande.
Doft: Underbar doft! Det är en massiv skur med sur citrus som väller ned med vanilj och laktobacillikus. Vinös komplexitet där vanilj och vinlagring är oerhört tydlig. Det sura går igenom med citrus och disktrasa samt små hinkar av mörka överjästa körsbär.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Det börjar så lätt men blir mer fylligt med en lätt fizzig härlig känsla i munnen, sedan tunnas det av igen. Tydlig karaktär av lagring och en viss ekkaraktär. Bretten tillsammans med laktobacillerna ger ett bra sursyrlig men ändå mjukt motstånd och smaken av körsbär och vanilj lägger sig under det och ger variation och mer komplexitet. Körsbären blir lite i bakgrunden, vilket visserligen är i linje med hur ölen ska vara, men det hade varit gott med åtminstone lite mer fart från dem. Hursomhelst så är det finstämt, elegant och det är mer brown sour ale än ren lambic-artad saltpetersyra.

Betyg? – Bäst. Lagrad och fått mycket smak och karaktär därifrån med vanilj, ek och lite vinositet. Snäll men ändå väldigt smakrik och ja, det är inte mycket att säga. Grym jäkla öl!