Likväl, när jag såg att Man in the Moon hade denna för ett mnjae, okey, pris så blev det att styra dit för lite hamburgare och rölöl. För ölen som är gjord som en tribute till berlinmurens fall är en tysk rauchbier med maltsorterna Great Western Harrington, Klages, Munich, Hugh Baird Crystal, Carastan (30-37 och 13-17, vad det nu säger?), Chuck's Alderwood Smoked Munich and Bamberg Beechwood Smoked malt. För humlen står Perle och Saaz och hoppar om ölen till en IBU på 48.
Rogue Smoke Ale
Utseende: Mörkare gyllene bärnstensfärgad vätska. Något smutsigt vitt skum med minimala bubblor och mjällt gräddig topp.
Doft: Gräddig och trevligt rökig doft med halvpepprig salami, rökt salami och salt salami. Som ni ser så är det en bra och varierad charkuteria som fått stå för doften. Pepprigt och bra sälta men kanske att det blir lite för tunt efter en stund, vilket känns vanligt för Rogues öl.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Kolsyran är något fizzig, för att den ska vara det eller för att den är lite gammal? Halvmörk smak med mild pappar och bra citrusbeska med en rätt torr eftersmak. Som anat, och som vanligt, är den lite klen – god och smakrik – men klen.
Betyg? – Bra+. Japp, det ”vanliga” betyget för Rogue-öl så som det känns. De är goda och bra, men för klena, för snäll kropp och jag vet inte om det är pacmanjästen eller att de bara inte engagerar sig mer? Och då är jag ändå ett stort Rogue-fan! Passar utmärkt till en burgare dock och kanske är det just meningen att dessa bara ska drickas, närsomhelst – mer än att avnjutas.
No comments:
Post a Comment