Oskar Blues-kväll på Sorbon, slutade med Duff?

Igår var det som nämnt igår ännu ett besök på Sorbon - i skyfallet, vilket gav oss ännu en bra anledning att stanna kvar lite extra. Tyvärr var det inte så mycket nytt på tapparna men vad gör det när vi hittade en ny gunstling att prova oss igenom. Vi fick även smaka sista skvätten av den skit-"whiskey" Rogue Brewery släppt och som är lagrad en hel månad. Vad som är kul med den är att den är gjord utifrån vörten från Rogue Dead Guy Ale.


Oskar Blues, 1, 2, ,3 ,4

När vi var där innan jag stack till Polen så drack vi Oskar Blues Gubna. Det Coloradobaserade (vad annars känns det som, är inte allt från Colorado eller Californien?) bryggeriets IIPA som trots tre olika maltsorter bara har Summit-humle, men det räcker långt - väldigt långt. Med 100 IBU förväntar man sig lite kraft och om det blev kraft! Det är stor fruktig smak med massor av persika mot lite grapebeska. Doften växer mer och mer och man känner hur något fylligt ändå finns där vilket balanserar de kraftiga dofterna in till att bara bli underbara. Smaken är lika fyllig den med stor beska och len humlejuice. Det är fruktigt och rätt enkelt - men fan vad gott och välgjort.
Betyg? - Bäst, kraftig utan att bli för besk, för kottig eller för något - istället är den bara perfekt!

Men det var sist, så igår besälltde vi in Old Chub, Gordon och slutligen Ten Fidy (Dales Pale Ale hade båda redan druckit).

Old Chub, en scotch ale som såg lite menlös ut i glaset med lite toavattensaktig look. Även doften var lite speciell med en lite tunnare start med vattnigt kaffe, len söt malt och vissa lakritstoner som utvecklas och växer efter en stund. Smaken var även den rätt lätt, men oerhört trevligt lättsam med karamelliga smaker som lattjar väl med den tunna kaffen och lakristen (som vare sig känns salt eller söt - utan bara som lakrits).
Betyg? - Bättre-, krämig och rätt fyllig men ändå rätt tunn är den - ja, men tillsammans blir allt detta så bra. Dock kunde man velat ha lite mer styrka i smaken och kanske lite mer av något.

Gordon, deras DIPA som har en lite modestare alkoholprocent och IBU än Gubnan och som faktiskt vann guld i årets World Beer Championships. Doftar smaskig gumle med grape och kotte i stora mängder. Oerhört fräsch och jag gillar att det först är mot slutet små dofter av oljig kotte växer fram. Smaken är mjuk och trevlig av den godaste humlen och har även den en lite krämig känsla i munnen, något som gått igen i alla Oskar Blues öl tycker jag. Den fina beskan samarbetar strålande med mjukheten och gör en rätt lättdrucken brygd.
Betyg? - Bättre, ännu en Oskar Blues-brygd jag fallit för. Riktigt god trots att Gubnan kanske är lite "mer" så har denna något annat, minst lika bra.

Ten Fidy, deras Imperial Stout som vunnit rätt mycket priser och hamnar högt på många listor. Den lite oljiga vätskan doftar halvtungt av maltigt mörker med viss choklad samt en rejäl dos humle. Det är en kraftig doft men jag känner inte att den är alltför speciell. Smaken är bra och rejäl med en stor god beska. Smaker av choklad och ekigt trä. Småtorr och ändå lika fyllig som de andra brygderna med något lent och fruktigt i allt det mörka.
Betyg? - Bättre-, det är få saker som sticker ut rejält. Ändå är den oerhört trevlig att dricka men jag kan tycka att många Imperial Stouts precis som vissa IPA's blir rätt enformiga i sina uttryck.


Sist ut för idag - men som "mellanöl" igår beställde Erik in Duff Beer, denna skräpöl man fnissar lite när någon beställer in. Som man haft lite fördomar om men aldrig velat röra. Hur var den då? Well, helt vattnig vätska som jag tror man kan se lite gult i, majsblaskig doft och en smak som var majssöt och oerhört sliskig. Inte äcklig, men fy fasiken vad inte gott.
Betyg? - Sådär, jag kan ändå förstå de som dricker den. Hellre en söt skitöl än något som bara smakar kemisk metall.