Att omvärdera öl: Dieu du Ciel La Païenne och Captain Lawrence Captain’s Reserve IIPA

Ibland måste man ompröva inställningen och attityden till vissa saker, som inatt då jag vågat skrev om hur jag provade Timmermans Kriek, och förlorade. Eller så kan det vara att göra något helt annat än vad man själv och andra förväntar sig, skapa nya beteenden eller ja - bara prova ölsorter som man på förhand anar att man inte kommer rådigga. Die du Ciel är ett bryggeri som likt Founders har en plats på min lista över bryggerier med oerhört hög lägsta nivå, sällan blir man besviken utan oftast blir man rätt nöjd. Samtidigt är blondes/golden ales en öltyp jag oftast finner lite menlösa på samma sätt som amber ales inte är något jag tycker är så spännande. Visst finns det en blandning av olika ölsorter under kategorin blondes som går från lite kraftigare än många makroöl till mer upphumlade och "crisp'a" ditos som nästan liknar amerikanska pale ales. Idag vart det en blandning av dessa två sak då den första ölen ut är en en blonde från Dieu du Ciel vilket jag faktiskt haft förhoppningar om då de brukar kunna få fram en väldigt bra kropp med fina fräscha smaker. Den andra ölen sedan är även den någt som alltsedan resan till New York i somras då den först nekades plats i korgen eller glaset (om och om igen) har fortsatt att  få stå kvar på hyllorna då jag sett den ute någonstans. Captain Lawrence Brewers Reserve IIPA låter ju annars som något jag skulle gilla. Jag har egentligen aldrig haft någon anledning för detta utan det har bara blivit så, men nu förra veckan så blev det till slut så att en flaska fick öppnas. Nä, dags att gå igenom ölen för sedan ska jag ut i snöovädret i jakt på annat. Morsning!

...och som jag tippsa om i natt, klicka in på 'follow' här till höger i menyn så spar ni tid, pengar och annat som gör att ni har mer tid till annat!

---

 Dieu du Ciel La Païenne

Utseende: Lätt grumligt vattengyllene med lite lageraktigt ljust skum.
Doft: Torr, dammig citrus, passionsfrukt och lite stall med en bra torr humlig bitterhet. Lite fruktig och rätt gott för en blonde.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt mjuk och med lite fizzig kolsyra vilket gör den levande och lättdrucken. Småtorr stallig smak med fruktiga smaker som kommer in väldigt bra. Det är citrus, lychee och passionsfrukt som slutar med lite nötlikörartad eftersmak. Kommer att tänka på maltigheten i en bra lager också.

Betyg? – Bättre. Smakrik och rätt varierad blonde som var precis som jag trodde. Lite bättre än många andra men ändå rätt typisk. Ingen större beska dock utan mer mjuk smak.

---

Captain Lawrence Captain’s Reserve Imperial IPA

Utseende: Lätt nästan gyllengul vätska med vitt litet poröst skum.
Doft: Oljig humlekotte med rätt så besk finish. Samtidigt är det något som fåt mig att tänka på lagrad IIPA med den och även någonting lite vetesött, ungefär som i Southern Tiers ’hussmak’. Även en aning syrlighet vilket slår mig som lite ovanligt i en IIPA.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt kropp. Smaken är kottig med en rätt bred repertoar av humlesmaker där det är tvål och citrus som först sätter sig på mitt minne. Det är rätt lättdrucket och smaker av ananas och ananasjuice (lite syrlig sådan) kommer fram med något jag uppfattar som lite aprikosliknande. Lätt och torr smak som sedan släpper in lite blommighet och honungskaka. Ja, som ni ser är det en hel radda olika smaker och ändå så tyckte jag inte att den var komplex.  

Betyg? – Bra, blommig tvål, lätt och frisk men otypisk? Till min pasta med lax och murklor passar den dock utmärkt med sin fräscha smak. Kanske ingen superbra IIPA dock och jag vet inte om den verkar variera lite mellan batcher för vissa verkar älska den medan andra tycker den är lite snäll och tunn.