Så in på bolaget gick jag med små stormsteg och ölen fann jag, jag gav den sonika till min flickvän och bad henne 'köpa ut den' åt mig. Sexistiskt, fördomsfullt eller barnsligt - ja, valet är upp till var och en. Dock så var det lite med glimten i ögat från bådas sida. Väl hemma öppnades den sedan medan maten puttrade på och i glaset kom den sedvanliga rösarosa färgen och ja, resten?
Timmermans Kriek
Efter alla goda krieks behövde jag ju bara prova även denna… Eller?
Utseende: Mörkrödgyllene vätska med rosalila skum.
Doft: Körsbärslikör och syltade körsbär. Inte helt hundra.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Småfizzig. Smaken är som doften inriktad på syltade körsbär och ja, artificiell och sötad. Lite för ’ren’ smak tycker jag som dessutom är rätt trist. Lite ljust maltblaskig finish.
Betyg? – Ok, icke, inte ens tillräcklig sötma för att jag egentligen ska vilja dricka den. Men samtidigt är den inte dålig och ja, smått prisvärd för sin genre och målgrupp. Men finns så många bättre.
Ja, så förlåt mig kära öldrickare, jag ska försöka hålla mig till bra öl och framförallt bra krieks framöver - men vissa öl måste man prova. Det lär inte hända igen, i alla fall inte förens jag ramlar över deras persikovariant!
För övrigt kan jag rekomendera er att prenumerera på/följa dessa bloginlägg genom att helt enkelt klicka in er på 'follow' här till höger i menyn, ange emailadress och vipps så är ni sedan infeedade.
No comments:
Post a Comment