Igår fick jag ett meddelande på facebook från Rogue Ales om att Sam och Dogfish Head har startat ett samarbete med Discovery Channel där Sam åker runt till olika delar av landet - och världen - i sökandet på nya ingredienser och bryggtekniker. En logisk fortsättning på ancient ale-serien jag skrev om häromdagen. Det toliga är att 'Brew Masters' börjar sändas redan i november (i USA). Ingen aning om när eller ens om den kommer dyka upp i sverige, men jag har aldrig förr känt sådant stort argument för nedladdning utav avsnitten om de inte går att stream'a via hemsidan! Hela pressrealsen eller vad man kallar den från Dogfish Head finns här.
Från Dogfish Head så reser vi norrut och till Great Divide som nu idagarna har fått ännu ett par öl till systembolaget. Dock skippade jag Old Ruffian helt, lite för humligt besk för den stil av barley wine's jag föredrar mest och lite för dyr då jag även har paket som kommer hit any day now. Sedan kom 16'th Anniversary Oak Aged DIPA'n som jag hyllade efter SBWF - tyvärr fick den också vänta då jag tycker att den var bra nog för att ha 3-4 flaskor av, men vilket ekonomin inte tillät. Slutligen kom då den eklagrade Yeti'n - som fortfarande står och väntar här hemma, ty den köpte jag. Men roligare än så blir det inte om dessa 'nya' öl vi har fått över - utan nu går vi direkt på 'lillen' Yeti.
Great Divide Yeti
Utseende: En mörk chokladbrun vätska rinner sådär tjockt och lent ut från flaskan och ovanpå den lägger sig ett rätt tjockt, fint chokladbrunt skum som långsamt lägger sig ned.
Doft: Stor rostad doft med lite gräsig och citrusartad beska, väldigt mycket choklad och lite espresso på det. Lite vaniljsöt gräddkola men sedan mer rostad malt och choklad.
Smak: Medelstor till större munkänsla med en stor fyllighet men med en liten kolsyra med små fina bubblor. Det är lika stor smak här som i doften, grandiosa smaker av choklad sammansvetsat med rostad malt och en gnutta gräddkola där man sedan hällt på det kaffe man kokade upp på morgonen men som nu blivit bränd. Det bara slinker genom munnen ner i halsen, så perfekt lent men ändå med en lite brinnande och pockande beska som dock inte tar någonting ifrån det lena utan det är delikat balanserat. Humlingen känns av med pinje och gräsiga- och lite citrusaktiga smaker, precis som i doften och även fast jag personligen kan skapa små vendettor mot alltför tydligt humlade imperial stouts så måste jag kapitulera för balansen här. Det är inte för rostad, för bittert eller för kraftigt utan i lagom mängd som för att säga – come on, drink me if you dare – and you do! Enda minuset (eller plusset) är om man skulle behöva hångla upp någon som inte gillar öl efter att ha druckit denna, för den här har en eftersmak som sitter kvar lääänge.
Betyg? – Bäst-, ja, jag har ju som sagt svårt för alltför humliga imperial stouts, det tar ifrån ölen lite den där effekten man kan få när man sitter en hel kväll och stilla dricker sin öl tillsammans med en bra film, bok, dansshow etc. Visst är det lika gott – men i de tillfällena vill jag slippa ”hop burn” lite, men eftersmaken här är magnifik och likaså smaken och som så många sagt – för 30 kronor i systembolagets fasta sortiment så har man ett litet kap! Inför helgens ritual om att ställa bak klockan så kan man trots de nästan 10 procenten unna sig ett par extra och sedan skylla på att man trots allt får sova en timme till. Eller varför inte köra varannan Cantillon Kriek istället för vatten? Inte för att den senare ens är att likna vid vatten utan för att det är en lika underbar öl som nog kan passa perfekt som middle session beer.
No comments:
Post a Comment