Den bästa och sämsta ölen från De Molen!

Japp, vad kul att det blev som jag tidigare hade nämnt att De Molen fick in ett par öl på systembolaget. Som Schnille & Schmak skrev igår angående en vidare lista på nästa års ölnyheter så kommer följande till oss i mars (all info snodd från S&S).

1'a mars
11137 de Molen Op & Top Nederländerna 330 29,90 T5

15'e mars
11142 de Molen Vuur & Vlam Nederländerna 330 32,90 T7
11140 Hel & Verdoemenis Mista B.A. Nederländerna 180 59,90 T7
11141 de Molen Hemel & Aarde Nederländerna 330 59,90 T7
11143 de Molen Mooi & Meedogenloos Nederländerna 750 99,60 T7


Op & Top, Misto B.A och Mooi & Meedogenloos är riktigt bra och Vuur & Vlam och Hemel & Aarde funkar - även kul att M&M kommer på storflaska! Ni kan läsa om alla dessa öl i tidigare inlägg från mig då jag druckit samtliga - vilket är bra då Hornbeer Hophorn kommer den 15'e - en riktigt bra black IPA, samt så kommer den grymma sommarölen De la Senne Taras Boulba! Men om vi fortsätter på spåret med De Molen så kan jag i detta inlägget ge omdömet "bästa" och "sämsta" ölet från bryggeriet i ett och samma inlägg. Den bästa

De Molen Machtig & Mooi (cognac barrel)
En barley wine som liksom Black Damnation 666 lagrats på hyvlade 40-år gamla cognacstunnor.
Helt nypåkopplat fat och jag kan säga att jag sedan glas ett druckit säkert e liter av denna (serveras 10/20cl). Om den finns kvar - gå och köp den, ni kommer inte ångra er då den verkligen är fenomenalt trevlig och god!

Utseende: Mörkt rödorangegyllene färg
Doft: Cognac! Elegant! Doft av trä och något lite portvinsaktigt. Mycket malt och äpple, går att dofta på i oändlighet!
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Lite tyngre vätska än vad man kunde anat. Fenomenal komplexitet! Som en barley wine blandad med exakt, exakt rätt mängd cognac. Helt underbar och med en sötma som klibbar på läppana men inte känns för söt. Päron, äpplen och bär spär på mer smaker och de 18%’en som tydligen finns i denna syns inte av alls. Så len och ändå så ’ospritig’. Gudomligt bra balans! Kärlek är ordet. Lite sämre vid andra tillfället, glas nummer två med 20cl istället för 10cl som första glaset innehöll. Man märker av hur mycket temperaturen spelar in, men då vätskan värms upp lite i det lilla glaset så blir det lika bra igen.

Betyg? – Kalasbra, toppbetyg! Jag är kär igen, det här är strålande. Verkligen smakrikt, komplex och så oerhört lättdrucket – trots 18%, trots en sötma som borde behöva vara för söt för att balansera upp allt – men icke! Går att prata hur länge som helst om hur god den är, men icke.


De Molen Jong & Ondebroven
En av bryggeriets vetebockar. 50% vete möter 50% havre och sedan har ölen utsatts för lite torrhumling med amarillohumle.

Utseende: Rätt tjockgrumlig persikofrägad vätska med vitt kompakt poröst skum med minimala till medelstora bubblor.
Doft: Söt doft med aprikos, vete och mandelmassa som stått framme och torkat till sig vilket gett den lite likördoft.
Smak: Medelstor munkänsla med bra lite fizzy kolsyra. Känns läskande och ger först ifrån sig smaker av mandel och apelsin, rätt fylligt och gott. Bra, eller snarare väldigt bra balans mellan sötma och fizzig och syrlig kolsyra. Överlag en välsmakande weizenbock, en stil som växer på mig och som skulle göra sig väl med mat.

Betyg? – Bättre, extremt läskande med fin kolsyra och väldigt bra balans mellan bock- och veteölssmaker. Lite sötare än den friska Mikkel & Menno (även den en weizenbock). Prisvärd och kan helt klart rekommenderas. Det är öl likt denna som gör att man förstår storheten i vad Menno gör, det är helt enkelt väldigt få öl som inte är riktgt bra! ... Eller?


De Molen Kannen & Kruiken
Från april 2009 då den bryggts för något ölmöte i England. Sladekhumlad och sedan har en omgång Saaz och en torrhumling med Chinnok, Cascade och Galatea varit med. Så väldigt humlat och med lite ovanliga humlesorter sett till Menno.

Utseende: Lätt rödorange persikofärgad vätska med fint mjällt skum. Synliga chunks (!) av jäst i botten.
Doft: Hmm, gammal humle indeed och med lite mer restsötma än förväntat så får jag en känsla mer i klass av en barley wine – först. Dessutom är det lite russin och torkad frukt i smaken såhär när den suttit sig ett tag. När sedan grönsaker kommer in i doften så börjar mina aningar byta såhär l och forma bokstäverna i ordet ”gammal”.
Smak: Lättare munkänsla med ok kolsyra. Utången eller bara brittisk på ett väldigt obalanserat sätt? Torr beska kvar i munnen efter första sipparna och sedan slår broccolismaken in och det blir att gå tillbaka till baren och vaska den!

Betyg? – Sådär+, okey på något sätt, gammal och lite menlös. Men vet man inte om hur gammal öl och särskilt såhär gammal IPA smakar så kanske man hade gillat den. Jag störde mig mer på de gamla humledöda smakerna och den närvarande smaken av dåliga grönsaker. Nej, sämst hittils av det jag druckit från De Molen, men vilken lär få bättre omdöme om jag kommer över den i en färskare tappning i framtiden!