Tvärtemot vad man kan tro så är det Rochefort som är den riktiga klosterölen vilken bryggs på klostret i Notre Dame saint Remy-Rochefort medan Sint Bernardus bryggs i egna bryggerier (de gör en mängd andra öl också), som 'var klosteröl' fram tills dess att Trappistebryggerierna 1992 kom med nya förordningar och kravet på att ölen skulle tillverkas innanför klostermurarna gjorde att man fick frånta sig gamla namnet. En historia vi känner igen från andra håll men även en intressant bit historia. Tyvärr har jag inte riktigt tid för en längre historiegenomgång och jag tror många har koll på de grundläggande bitarna, sorry.Själva provningen skedde genom att öl vs öl testades i styrkegrad (ej alkoholen då) (6,8 och sedan 10 vs 12) med en efterföljande summering. Vinnare blir helt enkelt den som fick flest delvinster...
Trappistes Rochefort 6
En belgian strong ale på 7,6%. Ska severas lite varmare än dess mottävlare om man utgår från de angivna rekommenderade serveringstemperaturerna.
Utseende: Trots att båda glasen är diskade samtidigt så dör skummet här snabbt ner till minimala rester
ovanpå den kastanjebruna vätskan som är rätt vattnig men ändå elegant.Doft: Doftar som en engelsk bitter! Karamell och en aning kola och nötter. Aning krydda.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken är inte lika bitterinspirerad, eller? Jo, den är nog det men med smaker av jäst, mörkt godissocker och sötma. Det enda man saknar är humlen så hade man haft en belgisk variant på en bitter. Kul. Smaker av torkad frukt kommer fram mer och men - men första intrycket är fortfarande av en belgisk bitter.
Betyg? – Bra, lite för ale’ig, rentutav brittiskt bitterlik. Men med smaker som växer fram och en alkoholprocent som inte märks av alltför mycket. Denna är en strong ale och jämfört med en abbey dubbel så kan denna ha lite mer humlestil utan att det är otypiskt för stilen – samtidigt är det också ett samlingsnamn för de olika belgiska öltyperna.
St. Bernardus Pater 6
Denna ’pater’ är en abbey dubbel på 6,7%. Stort plus för den väldigt eleganta kapsylen..
Utseende: Poröst cremefärgat skum med minimala till mellanstora bubblor ovanpå en mörkare kastanjebrunfärgad vätska.
Doft: Väldigt mycket malt med nötter och kola. Om inte för en aning utav jäst så känns den rätt ale’typisk. En aning apelsin, pumpa, kryddor och lite jäsig kakdeg.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken har tydlig smak av jäst och mörkt socker. Det är nästan lite kakao, kakdeg och krydda i smaken, samt mörka torkade frukter och en söt eftersmak med lite mer krydda.
Betyg? – Bra+, smakrik, varierad och potent dubbel med mer smaker och dofter som finns att plocka fram.
Summering:
Utseende – pater 6, skummet håller sig kvar och den mörkare vätskan har en enkel match.
Doft – Även här vinner pater 6 med en finare doft som är lite mer varierad, ren och tydlig.
Smak – Japp, det blir en klar seger för Pater 6 i denna del utav provningen då den även vinner på smaken. Mer smaker, mer tryck i dem och en bra dold alkohol.
Slut – 3-0 till patern men dock bara ett betyg som är 0.5 (av 7) högre visar ändå på att det är lite som skiljer dem.
Rochefort 8
Utseende: Stort fint poröst skum med minimala till medelstora bubblor, hänger kvar rätt fint ovanpå den mörkt kastanjebruna vätskan som har spår av jästfällning.
Doft: Även här är det bitterstuk på doften, dock med lite mer tvålig humle, gräs och något sött nötliknande. Banan möter grillkrydda.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Det finns mer jäst här i smaken och bra mycket mer sådant än i doften. Även alkoholen börjar märkas av här. Smaken är karamell, socker och lite beskt gräs och citrus. Likörartade frukter och även lite spritig malt. Det är lite lättare kropp än i Prior 8 samtidigt som jag tror att alkholhalten är högre vilket jag kan säga känns av, den är helt enkelt lite spritigare i intrycket.
Betyg? – Bra, mnjae, lätt munkänsla och lite tydligare alkohol samt inte alltför utvecklade smaker gör att denna inte höjer sig.
St. Bernardus Prior 8
Rankas som nummer 1 bland abbey dubbels på RB, men vad säger det för mig som inte föredrar denna sorts öl?
Utseende: Här är skummet lite lägre, så något kan bero på glasen – även fast jag slumpat fram nya glas till båda ölen efter provningen utav 6’orna. Vätskan är lite rödare kastanjebrunt och skummet är lite mörkare cremefärgat.
Doft: Kola, karamell och mörkt socker. Mustigt med aningar av alkohol. Finner även mörka torkade frukter och en stor dos malt.
Smak: Lättare munkänsla med okey och småfizzig kolsyra. Smaken är rätt klen och har någon krydda i sig samt nötpulver, kola, toffee och jäst.
Betyg? – Bra+, bra belgare men rätt trist överlag och med öl som har högra alkoholhalt så förväntar jag mig ofta lite mer. För att bara dricka dem för att de är belgiska och därmed rätt ofta är i de högre %-graderna räcker inte – de måste smaka bra också. Den här är bra och den är nog bättre än lillebror pater 6. Men jag känner mer och mer att detta inte är min typ av öl.
Summering:
Utseende: Rochefort’en vinner här och som sagt så har jag slumpat fram nya glas. Dock har Priot 8 lite finare färg på vätskan med lite rött i sig.
Doft: Här blir det nog lika. Rocheforten har lite mer utvecklad humledoft än innan och jag gillar det. Samtidigt visar Prior 8 upp en rätt fin maltigt likörartad doft som dessutom känns mer belgisk.
Smak: Här vinner nog Prior 8 på att det är lite fylligare, lite mer belgo och lite mer smakvariation.
Slut: Helt lika denna omgång – Fast ser man till de viktiga kategorierna – smak och doft – så vinner Prior 8 och därmed leder St. Bernardus såhär långt i provningen. Dock skiljer det fortfarande bara 0.5 mellan de båda ölen vilket sammantaget blir ’1’ och därmed är det fortfarande en öppen tillställning.
Rochefort 10
Rankad 2’a bland quads (St. Bernardus ABT är 3’a) och 11,3%.
Utseende: Mörkare kastanjefärgat skum med fint rätt kompakt skum med minimala till några få små bubblor.
Doft: Det fortsätter på bitterspåret och jag märker knappt att det är en ny öl i glaset från hur 8’an var.
Kanske är det lite mer kraft i den. Spritiga russin, kola, vinbär och körsbär. Aningar av mörkt socker och en del jäst. Fortfarande en bra dos bitter humle.Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt och en söt honungsliknande söt smak som balanseras med en bra bitterhet samt lite torkad ljus frukt. Väldigt russinsött men på ett sätt som är lite mer alkoholcentrerat än t.ex. Dogfish Head Rasion D’extra.
Betyg? – Bra+, smaker och dofter och allmänna intryck är alla bra. Men som med de andra så är det lite bör anglo-bittert och jag saknar elegant tyngd och liknande som gör att denna sätter sig på minnet.
St. Bernardus ABT 12
Som sagt så ligger denna 3’a bland quads medan dess specialversion (inför 60-årsjubileumet) är 4’a. %’en ligger på 10,5%. Så det är jämnt mellan dem sett till vad andra verkar tycka...
Utseende: Mörkare kastanjebrun vätska med lite ljusare nyanser, skummet är kompakt poröst med minimala bubblor.
Doft: Mörka frukter möter mörkt socker, karamell och sirap. Rätt gräddig doft och väldigt angenäm.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Det är sött men ändå rätt gräddigt och lite lenare än t.ex. La Trappes Quad. Smaken har spår av honung, nötter, lagom dos alkohol, mörka frukter och sirap. Det är smakrikt och rätt elegant.
Betyg? – Bättre-, fortfarande inte min grej i ölväg men jag gillar det gräddigt fylliga och lena mörkt sirapssöta med torkad frukt. Honungs och frukter finns undertill och för med sig annan smak under det
Summering:
Utseende: Rochfort’en tar denna med dess kvarvarande kompaktare skum.
Doft: Återigen blir det lika här. Rochefort har en humlebitter koladoft medan St. Bernardus har en väldigt fin gräddig träkoladoft.
Smak: St. Bernardus’en vinner här på samma sätt som med 8’orna. Det är honungsfylligt vs bittersött och för mig vinner den förra då det är en smak man hellre smuttar i sig. Det är ju ändå väldigt starka öl vi pratar om så..
Slut: Precis som med 8’orna är det jämnt men så drar St. Bernardusen ifrån och jag tycker att Rochefort är lite för bittra i sitt sätt. Samtidigt är båda sorterna inga som jag kommer komma ihåg som superba belgare, utan då är fasiken La Trappe mer förknippade med belgoöl.
Överlag tycker jag alltså att St. Bernardus'arna är lite bättre, främst för deras mer belgotypiska smak, doft och utseende medan jag tyckte att Rochefort'en drog lite väl åt bitterhållet. Sedan kan man ju dra helt olika växlar av det och säga att de inte är lika då de anses som olika öltyper pga olika sätt att framställa med säkerligen delvis lite olika mix ingredienser etc, men likväl var det intressant att bocka av dem alla såhär en mot en.
God provning! Kul att läsa dina slutsatser. Jag blir direkt sugen på att göra det samma. Var för man tag på St B? För den finns la inte på bolaget?
ReplyDelete