På ölturnen genom USA som jag skrev om som bidrag till ölbloggarstaffetten så skrev jag inte riktigt så utförligt om Stone som jag hade velat. Vad jag glömde påpeka är att de har en hel drös olika festivaler och andra upptåg mer eller mindr året runt. Visst är detta kanske inget som är typiskt just för dem, men likväl så är kombinationen mellan grymt bryggeri och diverse events riktigt lockande i det här fallet. I år har de exempelvis ett nyårparty, bara en sån sak - tänk er något liknande här på andra sidan Atlanten! Utöver det bara måste man ju dricka deras öl iklädd en gulgyllene Ruination IPA-cykeltröja. Varje jul börjar vi ju bli vana att dessutom på hemmaplan få en liten dos utav Stone då deras triplett med Vertical, Anniversary Ale och Old Guardian har kommit nu några år. Inte ska man gnälla över att få dessa tre på samma gång! Bra där! I år är det deras 14'e upplaga av Anniversary Ale'en och heter i år - Stone 14th Anniversary Ale Empirial IPA. Den är en ‘empirial’ IPA inspirerad av öltypens brittiska historia. Tydligen har de använt ”vitmalt”, en speciell jäststräng och EKG, Target och Boadicea (?) humle, allt för att få en torrare, lite kryddig finish. De har även ’Burtonized’ vattnet vilket innebär att man boostat det med sulfat för att framhäva smaken och doften hos humlen. Det är vanligast i pale ale’s och kan dessutom ha en laxerande effekt, så beware! För mer info och lite notes från bryggarna själva så finns det på deras hemsida, men nu är det julklappsutdelning här!
God jul Manker önskar Manker!
Stone 14th Anniversary Ale Empirial IPA
Utseende: Lite ljusare persikofärgad vätska, smågrumlig och inte genomsebar. Vitt fint skum med små bubblor och gräddig fin topp som lämnar fina rester kvar längs glasväggarna. Tydliga spår av jästlagring.
Doft: Annorlunda doft som är mer torrt tvålig, nästan som syrlig, lite gammal fruktjuice. Brittisk humle rundas av med vit kryddig pepprighet. Det är stor beska och en nedtonad kottighet. Just det kryddiga går rätt bra ihop med den stora mängd citrus som finns där. Men jag är inte övertygad exakt om hur det kommer smaka, antingen kan det blir torrt och superbeskt eller beskt och fruktigt men med annorlunda fruktighet. Det är en väldigt tydlig doft mot slutet av en fruktighet jag inte kan sätta fingret på, jo för fan – syrliga, sura rabarber!
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med en bra lätt fizzig kolsyra med små små bubblor. Smaken är kryddigare än väntat och beskan är även den väldigt bitter men utan den oljiga kottigheten. Istället är det mer torr bitterhet med stil av vitpeppar och rikligt med citrus. Efterbeskan är torr, kraftig och allt som man förväntar sig av stone och jag tycker det är intressant att se hur de tolkat ’brittisk IPA’ på ett rätt västkust-aktigt sätt. Det är stor bitterhet och mycket smaker, men på något sätt känns det ändå väldigt europeiskt och framförallt väldigt naturligt. Lite rough’are smak
Betyg? – Bättre, intressant, kraftigt och bittertorrt. Jag tycker Stones årgångs ales har varit lika nyskapande som intressanta och att de både gjort en black IPA innan det ens var på tapeten samt förra årets underbara humlejuice och nu denna helvilda tolkning av en brittisk IPA visar att de vågar, genomför och står för vad de gjort. Det är en humlebomb i brittiska kläder. Smaken är både vågad men ändå så pass stiltypisk att man inte tänker så värst på det. Nä, en bra öl som alltid, och något man bör prova – kanske ha köpt någon flaska av om man bott i USA. Men jämfört med fjolårets mer nektarlena variant så är den här inget jag kanske skulle hinka för jämnan, det är den lite för kraftig och speciell för. (med andra ord är den inte att sippa och njuta av utan det är en bomb på många sätt).
No comments:
Post a Comment