Tack och adjö för Urthel Hibernus Quentum Tripel

Så har nu turen kommit till Urthel Hibernus Quentum Tripel, den sista ölen från min Urthelprovning på en 6 olika öl eller vad det blev. Dock råkade den få ligga i förvar i mitt lilla anteckningsblad tills nu, men så kan det gå. Kort så kan jag berätta att ölen från början var en vinteröl som 2002 vann guldmedalj i World Beer Championship - och - ölen har nu slutat göras. I maj i år så tyckte Hildegaard att det fick vara nog, så på så sätt var det en passande tid att dricka en nu då. Som alltid med belgiska öl är det lite av outforskad mark för mig då jag aldrig vet vad en Belgisk öl kan bjuda på. Det bör vi råda bot för så då jag har skrivit klart detta så ska jag nog öppna Struises Doppel Strauss som de förvisso har brygt hos De Molen i Holland.. Nog om sånt nu och över till själva ölen.


Urthel Hibernus Quentum Tripel

Utseende: Gulare persikofärgad halvklar vätska med gräddvitt skum som faller ned till några millimeter hög smutshinna. 
Doft: Banan, jäst och lite hö och senare mer krydda, citronskal och lite apelsin, med lite alkoholsting på slutet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt fyllig men ändå inte alltför kraftig vätska utan rätt mittemellan. Smått alkoholstark smak med lite kryddig banan, citrus och halm. Det blir lite godissötma efter en stund då även lite torr bitterhet infinner sig. Men inte alls så komplex eller fint balanserad och variationsrik som många andra tripel’s. Det finns med andra ord smaker, men de når inte riktigt fram och den alkoholtorra och bittra smaken som även pareras då och då med lite sötma gör att den känns lite bråkig. Lite jästsmak där på slutet som inte känns helt hundra dyker också upp.

Betyg? – Bra-, inte dålig som jag brukar skylla ifrån mig med, men jag förväntade mig nog lite mer. Men på samma sätt som quadrupeln var bra men ”inte lika bra” som t.ex. La Trappe så är även denna bra men inte så pass bra att jag skulle välja den föra något annat.