Nynäshamns Ångbryggeri Valsviken Vinterporter
Från nynäshamns kommer då och då dessa underbara små öl i rätt passande 25cl flaskor och med riktigt bra innehåll. Minns bara då den lagrade Smörpundet kom vilket blev en personlig favorit som jag önskar att jag haft kvar än idag. I denna öl hade man dock använt ’en sorts’ humle, 7 sorters malt och sedan lagrat ölen på lika många månader (7 alltså..).
Utseende: Mörk brunsvart vätska, med oxblodsfärgade strimmor, med mörkt cappucinofärgat skum som dör ned rätt fort.
Doft: Chilikryddig het choklad med starkt kaffe och den där känslan av ’motorolja’ vissa mörka öl kan ha när de är rätt fylliga, tunga och med bra tryck i smak och doft. Doftar utsökt och det är svårt att inte hugga in och smaka den direkt.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Mjuk och passande kropp. Bränd och ekig chokladsmak och kaffe som byts ut mot lite mer bärcentrerad chokladsmak. Den medelstora kroppen gör sig verkligen väl med smakerna som levereras på bra sätt. Eftersmaken är riktigt ’mumsig’ med lite rökig smak som sitter kvar riktigt bra. Att den är på 9.1% märks inte av alls.
Betyg? – Bäst. Njutbar med ett måttligt ’smörgåsbord’ av smaker och dofter. En öl att kunna njuta av vid många tillfällen. Återigen visar man att man gör perfekta smuttar- och njutaröl på ett förstaklassigt sätt.
Strömsholms Malakias
Trots att Strömsholms haft ett par brygder på Monks, om jag inte har fel (tror de haft både Slussvaktaren och Stallpojken), så har jag så vitt jag minns inte provat någon av dem – det har bara inte blivit av. Så vipps kom denna rököl från dem till bolaget utan att jag hade hört något om det. I brist på andra öl att köpa och med en nyfikenhet inför det lilla bryggeriet nära Hallstahammar. Med 12-14 öl på sin lista har de ändå varit lite produktiva. Denna rököl inspirerad av Malakias Andersson är brygd med riktigt whiskymalt frön Islay och har humlats med Amarillo, EKG och Wiliamette. Siffernördig som jag är knyckte jag flaska 8 av 1000, vilket även gör den lite ovanlig med 'enbart' 1000 flaskor.
Utseende: Mörkt kopparbrun vätska med gyllenorange’a strimmor. Lättare ljust nougatfärgat skum med minimala till små bubblor.
Doft: Genuin whiskymaltsdoft med rökighet såsom den rökighet ska vara. Anar lite sting från humlen där amarillon nästan kommer igenom. Rökt malt, viss uppbalanserad sötma genom humlen som kommer fram mer och mer. Lätt whiskymaltrökt fläsk
Smak: Medelstor till större munkänsla med bra kolsyra. Inte alltför kraftig kropp utan något tunnare än anat. Samma tydliga whiskymaltsinslag som bättre whiskylagrade imperial stouts brukar ha. Örtig och lite gräsig smak från humle som övergår till lite lakrits och bränd malt och bacon. Jag vill inte egentligen kalla den för fizzig men kroppen är lite sprudlande.
Betyg? – Bra(+), jag övervägde att ge den ett fullt plus men det där jag uppfattar som sprudlande stör lite och gör kroppen mer levande och tar plats från den oerhört trevliga whiskymaltsmaken. Troligen är det humlen som spelar ett litet spratt och gör det på ett bra sätt då det gör att det sker mer i ölen, men smakmässigt kanske jag hade klarat mig utan det. Kroppen blir något tunn mot slutet och den känns inte helt potent hela vägen. Men vad gör det när de fått till en helt strålande whiskysmak och en utmärk doft. Bra gjort!
No comments:
Post a Comment