En riktig pansaröl! - Port Brewing Panzer Imperial Pilsner

 En regnig tredje advent och man har just vaknat efter 12 timmars mastodontsömn och vad gör man då? Jo, skriver iväg om lite mer öl här. Var på tok för zonkad igår för att kunna få i mig mer än den Liefmans Goudenbrand jag öppnade, så ingen Founders Nemesis eller annat gott heller. På tal om saker som inte blev av, eller åtminstone försenade - min lilla sändning med fler Pliny är därute någonstans på vägarna, väntandes, på mig. Fan för snön ibland. Gimme my beer or I'll kill you mr Snow! Nä, snl i all ära och särskilt kring juletid men samtidigt förutsätter det, drycksmässigt, att det vankas barley wines, stouts och glögg för de som inte gillar öl. Men är det så simpelt? Troligen, dock skulle jag behöva en stor skinnsoffa och en lite väl lång bok att läsa tillsammans med min öl. Utmärkt då jag efter ett par sippar knappt skulle orka läsa boken utan istället halvligga i min fåtölj och bara vara belåten med situationen..

Så ingen öl pga snön! Tur att jag fick dricka lite annan god öl från USA's västkust häromdagen. Lost Abbeyprovningen kommer jag troligen skriva om imorgon men det är inte ett alltför långt hopp från dem vi göra idag då det mer eller mindre är samma bryggeri - Port Brewing. Port Brewing Panzer Imperial Pilsner om man ska vara helt nogrann. Tyskland möter Kalifornien I en imperial pilsner där en tysk pilsner med humlesorterna Tettnang och Saaz har pimpats upp Cali-style. Imperial pilsner är en ölsort jag diggar och både Sam Adams Hallertau Imperial Pilsner och Rogue Morimoto Imperial Pilsner ligger högt på min lista över favoritöl.


Port Brewing Panzer Imperial Pils

Utseende: Rätt klar lätt urvattnat orangefärgad vätska med vitt skum som rätt kvickt drar sig ut mot glaskanterna och lämnar lite rester.
Doft: Den lite europeiskt humlesöta doften återfinns, precis som i de båda andra imp. Pils’en jag nämnt ovan. Mycket citrus och den där sötman tror jag är den som ibland uppfattas av vissa som lite kakliknande. (typ mindre vaniljstinna drömmar). En blommigare och mer citrusskalsbetonad doft (’noble’ humle)  slår sedan följe på de andra dofterna. Vitpepparkryddad malt och aning av estrar gör även en visit, vilket spär på det kakliknande lite till.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Rätt tunn vätska men med en passande känsla i munnen, lite len och med en kolsyra med små bubblor som för fram beskan riktigt bra. Ack denna beska, lagom och lurig – lurigt lagom? Smaken har mycket citrus – grape, citron och apelsin med skal och allt, torra smaker av blommor, örter och kryddor (vitpeppar och liknande). Om doften hintade om sötma så är den inte lika framträdande i smaken. När vätskan först träffar tungan och i de förta intrycken så infinner sig den där lite kaksöta känslan med malt och torkade ljusa frukter – men med en rejäl beska lurkande i ridån. Vipps slår den till och det beska sprider ut sig. Förstår inte de som verkar tycka att humlen inte känns av för det gör den – inte som en IPA utan lättare, tunnare och mot en lite ljust maltigare grund.

Betyg? – Bättre. Söt ’up front’ med en stürmattack av humle i mitten och med en laid back bitter känsla i eftersmaken. Något söt men samtidigt något torr – men i en balans, eller mix snarare som gör att jag tycker att den klarar av det bra. Vissa kanske tycker den är obalanserad eller stör sig just på att den är både söt och bitter – men jag gillar det då det verkligen blir som att den bara byter skepnad på en sekund.