Idag släpptes det ju massa goda och roliga öl på systembolaget - och i ett trettiotal butiker dessutom, därför var det lättare att bara stå lite kort utanför det lokala systembolaget och vänta på att de skulle öppna. Vipps var ett par flaskor av Stones öl nere i korgen liksom ett gäng Vinterviken Vinterporter och lite annat gott - inte så värst kul att skriva vad man inhandlat på släpp som dessa och dessutom fryser jag fortfarande om fingaran nu, så håll er till tåls ändå.
Som trogna läsare vet så föredrar jag amerikansk öl men verkar likväl falla in i fåran av att dricka rätt hyffsad mängd annat - främst då från Struise och De Molen. I maj i år så skrev jag också om Struises Pannepot samt den dubbellagrade Grand Reserva Vintage 2005 - två öl som båda fick väldigt höga betyg och bra omdömen. Igår hade så turen kommit till att öppna två av de återstående ölen utav de 'varianter' som finns på Pannepoten. Först ut var en Struise Pannepeut 2007. Pannepøt, som Pannepeut egentligen ska utalas brygdes speciellt för at Ølbutikken inför Köpenhamns Öldagar 2006. Det måste ha blivit en succe då man sedan 2006 har fortsatt med produktionen både på fat och på flaska och skeppat den vidare runtom i landet och till Danmark. Idag ska den tydligen vara likvärdig med Pannepot i popularitet. Dock är jag lite osäker på vad skillnaderna mellan ölen egentligen är, jag vet bara att både Pannepot (2008) och Grand Reserve Vintage 2005’an var riktigt riktigt bra! Enligt Struise själva så är ölen en ’belgian dark brown quadrupel’ och alkoholprocenten ligger också på rara 10%. Efter att ha avnjutit denna så hade turen kommit till Pannepot Reserva 2007. Medan Grand Reservan lagrats mer eller mindre sedan 2005 och släppts ut I två tappningar där den senare – vintage’en har lagrats om igen, så är detta den öl som ’bara’ lagrats en gång. Eller bara och bara, sedan 2007 har man släppt ut denna Reserva som är den Pannepot som legat i 14 månader på franska ekfat på 225 liter. Detta är alltså en av ölen som kom från den, den första batchen.
Struise Pannepeut (2007)
Utseende: Ekmörk nötbrun vätska med varmt ljusbrunt litet skum med minimala bubblor och lite gräddigare topp. 
Doft: Söt mysig doft med mycket karamellkola, plommon och russin men ändå med ljusare toner av mosad övermogen banan och en lite druvartad syrlighet. Det söta påminner lite om marsipan med spår av nötter, kanel och andra kryddor. Mer pondus och bättre variation i dofterna än de ABT’s jag provat på sistone, förvisso var de klosterbrygder och kanske ska vara ’renare’ och är mer receptbundna, men likväl så föredrar jag detta. Mot slutet av doften så återkopplas man till ursprunget med dofter av jäst, mörkt socker och sirap.
Smak: Lättare munkänsla med en rätt mild men attackerande och lite fizzig kolsyra. Trots det mjuk känsla och en rätt direkt smak! Smaken är fylld med mörka torkade frukter som legat på lite finare spriter och fått gotta sig sådär så att de är både lite ’alkoholheta’ och mörka men söta. Den början på smaken som är lite fruktig och het övergår till lite sötare mellanregister där även vissa nyanser av choklad är med innan det dras ned till det halvtorra och smått träbittra i finishen. Eftersmaken pryds av kryddighet och spår av torkad marsipan.
Betyg? – Bättre, trevlig och lättdrucken trots kraftiga smaker och hög alkoholprocent. Samtidigt är den inte fullt lika fenomenal som Pannepoten och ditos Grand Reserva Vintage var. Chokladen i mellanregistret var lite oväntad och jag är inte helt övertygad om det verkligen är det jag känner, men det lyfte smaken än mer och just att få inte sötma sådär gör mycket för en öl likt denna.
Doft: Söt mysig doft med mycket karamellkola, plommon och russin men ändå med ljusare toner av mosad övermogen banan och en lite druvartad syrlighet. Det söta påminner lite om marsipan med spår av nötter, kanel och andra kryddor. Mer pondus och bättre variation i dofterna än de ABT’s jag provat på sistone, förvisso var de klosterbrygder och kanske ska vara ’renare’ och är mer receptbundna, men likväl så föredrar jag detta. Mot slutet av doften så återkopplas man till ursprunget med dofter av jäst, mörkt socker och sirap.
Smak: Lättare munkänsla med en rätt mild men attackerande och lite fizzig kolsyra. Trots det mjuk känsla och en rätt direkt smak! Smaken är fylld med mörka torkade frukter som legat på lite finare spriter och fått gotta sig sådär så att de är både lite ’alkoholheta’ och mörka men söta. Den början på smaken som är lite fruktig och het övergår till lite sötare mellanregister där även vissa nyanser av choklad är med innan det dras ned till det halvtorra och smått träbittra i finishen. Eftersmaken pryds av kryddighet och spår av torkad marsipan.
Betyg? – Bättre, trevlig och lättdrucken trots kraftiga smaker och hög alkoholprocent. Samtidigt är den inte fullt lika fenomenal som Pannepoten och ditos Grand Reserva Vintage var. Chokladen i mellanregistret var lite oväntad och jag är inte helt övertygad om det verkligen är det jag känner, men det lyfte smaken än mer och just att få inte sötma sådär gör mycket för en öl likt denna.
Struise Pannepot Reserva 2007
Utseende: Mörkt, mörkt brun vätska med litet ljusbrunt skum som snabbt dör ned till någon millimeter högt litet smutsigt lock. 
Doft: Doft av bärig choklad, kaffe och mörka frukter. Tung doft med lite söt, tjock sirap. Det framträder mer vanilj och aningar om lite krydda efter ett tag.
Smak: Lättare munkänsla med medelstor fyllig kolsyra med små bubblor. Smaken har rätt tydliga spår av ekfatslagringen som mjukat ut rätt mycket utav smakerna. Först känns det nästan inte så smakrikt men sedan kommer en träig smak av kaffe och lite choklad. Nästan aningar av humlig bitterhet tillsammans med den bitterhet som kommer från det trätorra. Mörkt fruktig, nästan lite bärig smak kommer fram med smyghumlad chokladsmak där humlingen mer get lite besk mitt och slut på smaken. Den här är rätt så krävande! På något sätt är den inte lika bra som Pannepoten medans den på andra sätt är nästan bättre. Det är något med den fina komplexiteten i smakerna som man först inte blir klok på utan som verkligen måste utvecklas och blomma ut med lite värma innan man får fram dem helt. Jämfört med den Pannepeut som dracks just innan så är denna betydligt mycket mörkare, kraftigare och krävande. Det ekiga ger vissa toner av ek och vanilj men överlag är det just mörk eklagring som överskuggar smakerna. Just vaniljen framträder mer och mer ju varmare ölen blir. På ett sött öligt sätt blir det lite, lite vinöst och det är något i ekfaten som bidrar med det.
Betyg? – Bättre+, det här är inte superbra men så fint och komplext på ett sätt som inte är experimentellt eller spännande komplext utan mer att det finns väldigt mycket smak. Det känns verkligen i ’tyngden’ på ölen att det är mycket som skett här och då har den ändå mjukats av ett par år nu vilket märks med de rätt mjuka tonerna och jämfört med t.ex. yngre Pannepotar eller med Pannepeuten så är alkoholen inte lika tydlig, i smaken då vill säga. Kraften i smaken är fasiken fenomenal och det mörka eklagrade ger mer kraft och den är utmärkt att både sippa eller dricka mer för snabbare njutning. Hade den bara varit något mer tydlig i smakerna hade den fasiken fått ett ’bäst’ – vad jag kan säga är att serien är helt grymt bra!
Doft: Doft av bärig choklad, kaffe och mörka frukter. Tung doft med lite söt, tjock sirap. Det framträder mer vanilj och aningar om lite krydda efter ett tag.
Smak: Lättare munkänsla med medelstor fyllig kolsyra med små bubblor. Smaken har rätt tydliga spår av ekfatslagringen som mjukat ut rätt mycket utav smakerna. Först känns det nästan inte så smakrikt men sedan kommer en träig smak av kaffe och lite choklad. Nästan aningar av humlig bitterhet tillsammans med den bitterhet som kommer från det trätorra. Mörkt fruktig, nästan lite bärig smak kommer fram med smyghumlad chokladsmak där humlingen mer get lite besk mitt och slut på smaken. Den här är rätt så krävande! På något sätt är den inte lika bra som Pannepoten medans den på andra sätt är nästan bättre. Det är något med den fina komplexiteten i smakerna som man först inte blir klok på utan som verkligen måste utvecklas och blomma ut med lite värma innan man får fram dem helt. Jämfört med den Pannepeut som dracks just innan så är denna betydligt mycket mörkare, kraftigare och krävande. Det ekiga ger vissa toner av ek och vanilj men överlag är det just mörk eklagring som överskuggar smakerna. Just vaniljen framträder mer och mer ju varmare ölen blir. På ett sött öligt sätt blir det lite, lite vinöst och det är något i ekfaten som bidrar med det.
Betyg? – Bättre+, det här är inte superbra men så fint och komplext på ett sätt som inte är experimentellt eller spännande komplext utan mer att det finns väldigt mycket smak. Det känns verkligen i ’tyngden’ på ölen att det är mycket som skett här och då har den ändå mjukats av ett par år nu vilket märks med de rätt mjuka tonerna och jämfört med t.ex. yngre Pannepotar eller med Pannepeuten så är alkoholen inte lika tydlig, i smaken då vill säga. Kraften i smaken är fasiken fenomenal och det mörka eklagrade ger mer kraft och den är utmärkt att både sippa eller dricka mer för snabbare njutning. Hade den bara varit något mer tydlig i smakerna hade den fasiken fått ett ’bäst’ – vad jag kan säga är att serien är helt grymt bra!
No comments:
Post a Comment