Manker goes retro, back to 2005 - 3 Fonteinen Oude Geuze Vintage 2005

Lagom kall och småsnöig lördagsmorgon och mnjae, idag är det mer stress och saker att fixa med än att insupa julstämning, ta en julöl och lite god mat. Men ölprovning är ju alltid kul, så det får bli den lilla belöningen idag. Häromdagen tog jag lite på random 3 Fonteinen Oude Geuze Vintage 2005, eller random på det sättet att jag kände för något fräscht och gott och vipps så var den i mitt glas. Random dock på det sättet att jag inte föll helt för 'årets vanliga' 3 Fonteinen Oude Geuze som gästspelade på systembolaget, men när chansen att få prova en Vintage 2005 kom och den dessutom var billigare än vad systembolaget tog så var det ju självklart att man måste prova. Ölen är inte mer spännande än att det är en vintage från 2005 och då inte självlagrad utan den är från vintageserien som började med 2002’an (släpptes 2006) och där jag nu då ska dricka upplagan från 2005’an som släpptes 2008, därmed kan den kloke räkna ut att den fått stå i ytterligare 2 år innan den kommit i min ägo. Tappad den 10e februari.. ja, all info är info eller något sånt.. Någon som provat lite andra årgångar av dessa och har något o-/klokt att säga om dem? Jag kan tycka att det är lite svårt med just vintageserier och lagrad öl generellt då varje år som går efter att de släppts ger dem ytterligare ett år på nacken. Drack man denna 2008 då den kom så är den ju yngre än vad den var nu 2010 om ni förstår vad jag menar vilket ger en lite orättvis bild av hur den faktiskt kanske var 2008. Småsaker förvisso, men likväl något att minnas.

3 Fonteinen Oude Geuze Vintage 2005

Utseende: En sprudlande fin lite urvattnat orangefärgad vätska med synliga små fina bubblor och ett temporärt lite geuzeskum som försvinner när jag slutat hälla.
Doft: ’Murky’ doft, surt syrlig men ändå med en mjukare sida. Om jag tyckte årets upplaga var lite doftlös eller enkelspårig så bjuder i alla fall denna på mer. Funky men även med vaniljartad trälagrad sötma och gröna äpplens renhet. Citrussurt mot slutet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med en förhållandevis fyllig kolsyra, inte jättefizzig, men sådär lagom för att få det att skrumpna ihop lite i munnen. Mitt första intryck är att denna är mer varierad, smakrik och rolig att dricka än årets och då trodde jag ändå att dessa skulle surna till av tiden? Surheten här är dock klockrent lagom, den ger bra drickbarhet, ger precis lagom surhet utan att blir för mycket funk, stall och våta sockor. Istället blir det bara trevligt att dricka och med öl likt denna så är drickbarheten och helheten ibland så mycket mer än individuella smaker och eventuell komplexitet. Återigen ett sånt här ögonblick där man bara sitter och är glad medans man dricker sin öl – vilket antingen är för dess komplexitet, kraftighet eller bara att det är en trevlig upplevelse att dricka den. Dock växer den bittra surheten mer och mer efter att jag fyllt på glaset desto mer – men fortfarande med en träig renhet av sura gröna äpplen som avrundats med vaniljsötma. Nä, väldigt bra balans! Ett tydligt exempel på hur även öl som denna blivit bättre med tiden (om man jämför 2005 mot 2010 då).

Betyg? – Bäst, det här var fint. En torr surt syrlig bitter känsla sprider sig underbart över hela munnen och ger smak av gröna äpplen och den bara befaller mig att dricka mer av den. Med de passande 6%’en så blir det en utmärkt order och jag hade gärna haft fler hemma av denna. Eftersmaken och framförallt känslan som sitter kvar efteråt är exemplarisk och grymt trevlig! Drick denna!